Jag har försökt rannsaka mig själv nu över vad som blivit fel i sommar. Jag har inte haft en sådan här svacka i träningen på 2 år, och det måste ju ha en förklaring. Först och främst så jobbade jag så mycket i juni att jag inte hann med att träna alls, vilket ledde till styrkeförluster samt att jag var ständigt trött när jag var ledig. Ett misstag som dock är lätt hänt när man är ny på jobbet och vill lära sig så mycket som möjligt samt ställa upp när man kan. Och ja, jag är väl lite pengakåt också... Har man 5 års studier framför sig vill man gärna få ihop lite pengar medan man kan.
Hur som helst var ju planen att ta upp träningen i juli igen då jag nu jobbat betydligt mindre (som en vanlig heltid) men det blev visst inte riktigt så. Antagligen så är det för att jag kände mig stressad att hinna få tillbaka lite styrka till SM och när så inte skedde så tappade jag hoppet lite grann. Dessutom blir jag väldigt slö av sommarvärmen eftersom min lägenhet ständigt är en kokande bastu (går knappt under 30 grader på natten ens) vilket gör att man mest känner sig matt på morgonen istället för utvilad, och då är det svårt att hoppa iväg till gymmet innan jobbet.
Summa summarum så är det flera faktorer som gjort att jag tappat träningsgnistan i sommar. Det är jättesynd men jag har också lärt mig en sak av detta: Jobba inte mer än att du hinner/orkar träna. Jobb och pengar är viktigt men det får inte ta över ditt liv, för det blir du inte heller lycklig av. Man skall kunna leva och njuta av livet även som ung... Nu är det som det är den här sommaren, ingen idé att gråta över spilld mjölk (eller träning) och det är bara att ta tag i det så småningom igen. Någonstans i mitten på augusti tror jag det känns OK att sätta igång igen.
Men det kommer svida att inte kunna vara med på SM... Att se webbsändningarna och tänka "på det lyftarflaket skulle jag också stått..."
