SM i Klassisk Styrkelyft - Östersund 2012
Invägning: 71,10 kg
Knäböj:
95 kg: Godkänd 3-0
105 kg: Godkänd 3-0 (Tävlings-PB +2,5 kg)
110 kg: Godkänd 3-0 (Tävlings-PB +7,5 kg)
Bänkpress:
65 kg: Godkänd 3-0
70 kg: Underkänd 3-0
70 kg: Godkänd 3-0
Marklyft:
120 kg: Godkänd 3-0
130 kg: Godkänd 3-0
142,5 kg: Godkänd 3-0 (Tävlings-PB +2,5 kg)
Totalt:
322,5 kg (Tävlings-PB +10 kg)
317,44 p (Tävlings-PB +10 p)
Femteplats
Kommentar:
Jag kom alltså iväg tillslut, efter alla om och men! Sjuk och jävlig (har garanterat smittat ner ett dussin i alla fall) men det gick ju bra ändå. Styrkelyft verkar ändå fungera rätt bra med förkylning, hade nog varit värre om man tävlat i uthållighetsidrott.
Knäböj: Valde en säker ingång på 95 kg. Den gick mycket lätt så gick på 105 i andra som planerat. Med knävärmarna som ger några extra kilon borde det inte vara några problem. Vikten flög nästan upp vilket gjorde mig förvånad så vi satte 110 kg i sista. En ren chansning med tanke på att jag aldrig tagit mer än 105 kg på träning (failade 107,5 kg förra veckan). Kände dock någonstans att det skulle kunna gå, och se på tusan, inte ens 110 kändes speciellt tungt! Blev ett ordentligt glädjeskutt efter det lyftet!
Bänkpress: 65 kg i ingångsvikt som planerat. Kändes lite halvsegt men 70 kg var planerad andravikt oavsett. Fastnade halvvägs där och satt med hjärtat i halsgropen när jag laddade om inför tredje lyftet. Jag kunde ju bara inte faila 70 kg som jag tagit så många gånger förut... Upplevde också att domarna höll mig ganska länge innan jag fick startsignal vilket gjorde det lite tyngre, men det är så det är på större tävlingar, domarna är hårdare. Och det med all rätt. Hur som helst, när jag skulle in på tredjelyftet så triggade speakern igång publiken lite vilket nog gav mig lite extra kraft, och vipps kom vikten upp. Inte lätt men struntsamma, jag var nöjd ändå! Kändes riktigt bra att veta att jag kan ladda om så och skärpa till mig efter ett bommat lyft. En bra erfarenhet inför framtiden.
Marklyft: Det stora orosmomentet... Ryggen har ju gnällt till och från och tre dagar innan tävling maxade jag ju 120 kg, hade inte kunnat lyfta ett gram mer än så den dagen (har vittne på detta :P). Kan tyckas lite vanskligt att sätta en så tung vikt som ingång, men jag tyckte att om jag bommade den sketna vikten så skulle jag fasen inte förtjäna ett resultat ändå. På uppvärmningen kändes det som vanligt inte bra alls men här hade jag faktiskt erfarenheten från DM i november med mig i bakhuvudet. Då kändes ju också uppvärmningen kass och ändå drog jag 140 kg. Tror den erfarenheten var mycket viktig här och gav mig lite självförtroende i alla fall.
Gick in och drog 120 hyfsat lätt. Rätt bra känsla, valde 130 som andralyft vilket var planen. Laddade om på det lyftet som om det vore det sista och den kom också upp ganska smärtfritt även om det såklart var lite tyngre. Förvånad var jag, minst sagt! Tänkte först gå på 135 i sista för att fixa pers i totalen med 2,5 kg, men min grymme coach Jens föreslog 142,5 kg direkt. Jag kände mig tveksam men tyckte ändå att tanken var god. Mini som hörde diskussionen sade till mig att "ingen kommer ihåg en fegis" och sagt och gjort, 142,5 kg var spikat
Laddade nåt sjukt inför det lyftet och lovade mig själv att inte sluta dra i den där jäkla stången förrän den lossnat från golvet eller domarna skulle fått släpa bort mig från flaket. Lite som en pitbull som greppar tag om något och sedan vägrar släppa. Och med fokus, massor av adrenalin och ännu mer vilja så kom faktiskt vikten upp. Hah. Var så förvånad efteråt att jag inte förstod vad som hänt, och gick ut från flaket totalt vilse i tankarna. Såg helt klart förvirrad ut
Ryggen mådde såklart skit efter det lyftet (det var inte snyggt) men jag kände att det var värt det på ett SM. Hade aldrig utmanat ödet så på en serietävling men på SM skall man fasen satsa, så kan man fega resten av året om man känner för det. Men inte på SM.Lärdomar?
1. Det går att lyfta vikter trots halsont och förkylning.
2. Hur det går på träning speglar inte alltid hur det går på tävling. Har insett att jag är en tävlingsmänniska som har förmågan att ta fram det där lilla extra när det väl gäller. Viljan och adrenalinet som jag får på flaket gör sjukt mycket.
3. Jag vet nu att jag kan ladda om efter ett misslyckat lyft och klara det i nästa. Sjukt bra erfarenhet.
4. Knäböjen har äntligen lossnat lite, nu vet jag att mitt fysiska max inte ligger kring 100 kg som jag nästan börjat tro de senaste två åren. Sen gör såklart knävärmarna mycket också, 2-5 kg som jag alltid sagt är fullt rimligt. Så FU haterz
5. Sluta vara en fegis. Tävla är kul.
Vill ge ett stort tack till Jens som coachade mig den här gången, utan den hjälpen hade det inte gått så här bra. Vill även tacka mini för lite pepp under tävlingens gång samt alla andra trevliga lyftare som jag hälsat på den här helgen. Lite trist att jag inte kunnat prata ordentligt pga den jäkla rethostan, får prata desto mer nästa år :P
