Dels tänker jag på det förflutna (och svär över att jag tog tag i träningen så sent), dels tänker jag på nutid med olika träningsupplägg etc. men framför allt tänker jag på framtiden. Hur långt är det möjligt för mig att komma? Jag kommer aldrig bli bäst, det vet jag, inte ens i Sverige, men jag kan definitivt bli bättre än vad jag är nu. Det är ju faktiskt så att det inte var förrän jag accepterade just detta faktum som jag började träna kontinuerligt utan uppehåll för första gången (hösten 2009) och med det har ju också resultaten kommit. Tänk om jag hade haft den inställningen från början? Hur långt hade jag då hunnit komma i dagsläget?
Omöjligt att säga. Och inte är det någon idé att hänga upp sig på det heller, utan nu gäller det bara att fokusera framåt. Just nu ligger jag väl mest och drömmer om 150 kg i marklyft. Böjen drömmer jag inte så mycket om på det viset eftersom den gått så dåligt men däremot ler jag lite när jag tänker på hur mycket pisk mina ben kommer få under den närmaste tiden med dessa 3 böjpass per vecka. Jag tror nästan jag är lite sadistiskt lagd när det gäller knäböj...
Sen drömmer jag om SM. Jag kommer ju givetvis få storpisk i år även om jag gör ett bra resultat för min egen del, men det gör inget. Bara miljön runt en SL-tävling är som balsam för själen :) Det kommer att bjudas på riktigt trevliga uppvisningar också av duktiga lyftare som jag vet skall ställa upp. Kommer bli mycket roligt att se hur som helst!
Sen tänker jag förstås även lite på den utseendemässiga biten. Jag kör ju en del disco av den anledningen att jag även vill ha en hygglig fysik rent visuellt, men faktum är ju att jag måste ner en hel del i fettprocent innan jag har en fysik att tala om. Problemet här är väl att jag samtidigt vill bli starkare... Jag klarar liksom inte riktigt av tanken på att gå bakåt i styrka nu. Men det är ingen brådska, så länge jag känner som jag gör så tänker jag bara fortsätta träna och äta som vanligt och ligga på mina 70 kg +/- ett par kg. Så hinner jag väl förhoppningsvis skaffa mig lite mer styrka och massa tills den dagen jag bestämmer mig för att utseendet skall få ta en större plats i mitt liv. Just nu bryr jag mig knappt alls och jag måste erkänna att det är en rätt skön känsla.
Sen tänker jag rätt ofta på att jag borde sova mer. Det har ju säkerligen en viss inverkan på mina resultat så jag borde verkligen försöka skärpa mig där. Bara det faktum att jag sitter här och filosoferar kl 01 på natten talar ju sitt tydliga språk...
Hur många kände på sig att den här tösen skulle stå och frusta
på ett styrkelyftarflak 15 år senare tro? :D
Dans lär jag ju knappast börja med igen men hästintresset är fortfarande väldigt starkt än så det kommer jag definitivt börja med igen när jag får tid och möjlighet.
Dans lär jag ju knappast börja med igen men hästintresset är fortfarande väldigt starkt än så det kommer jag definitivt börja med igen när jag får tid och möjlighet.
Hej! Att man börjar träna sent behöver inte betyda att man inte kan nå kanonresultat då man blir äldre. Jag har själv tidigare tänkt precis som du (Jag höll på med simning) men blev motbevisad av en kille som började träna sent. Gissar att han var kanske 15 då han började (Det är ju typ då de flesta andra slutar) och han simmade sig in i landslaget. Idag tror jag att den mentala biten med vilja och idrottsglädje är grundläggande för att bli riktigt bra. Givetvis behöver man hela paketet med fysiska förutsättningar och rätt miljö, sova och äta mm, men utan den där gnistan och tron på att det är möjligt så går man inte hela vägen. Jag tror inte att det spelar någon roll alls att du började träna senare än andra, de som börjar träna i äldre ålder vet vad dom vill och varför dom gör det./Mvh waco3000 (Body forum)
SvaraRaderaOj, vilket fint inlägg! Nä självklart går det bra att börja sent om man är en supertalang. Nu är ju jag dock inte det heller så min enda chans hade nog varit att börja i tid och bli en "träningsprodukt". Men jag får helt enkelt bara gilla läget och tävla mot mig själv istället!
SvaraRadera